Hur kommer det sig att det alltid blåser kring finansmarknaden? Hur blev det såhär? När gick finansmarknaden från servicenäring till champagnegalopp? Vilka var typerna i varje årskull som gick vidare till dessa glamorösa uppgifter? Läs ett roligt inlägg om varför finansmarknaden är nördarnas revansch!
Jag läste nyligen ännu ett kul inlägg på sajten Lista. Där kan man hitta en del läsvärda och roliga listor om allt mellan himmel och jord. Jag uppskattade listan "Därför är finansmarknaden Nördarnas Revansch" skriven av signaturen "HansOlov" som jag återger i detta inlägg.
Hur kommer det sig att det alltid blåser kring finansmarknaden? Jag menar: ALLTID blåser runt finansmarknaden. Är det inte HQ som plockar upp resterna efter Carnegiekrasch och andra finanssuffléras är det motsatsen. Hur blev det såhär? När gick finansmarknaden från servicenäring till champagnegalopp? Jag tänkte mig tillbaka till grundskolan och funderade på vilka typerna var i varje årskull som gick vidare till dessa glamorösa uppgifter.Därför är finansmarknaden Nördarnas Revansch
1. Empati är onödigt
Onödigt? På finansmarknaden är empati rentav kontraproduktivt! Medkännande människor trivs inte i en miljö där allt handlar om sista raden och all analys skall vara kallhamrad. Alla de trevliga killar och tjejer i plugget som visade empati gick vidare till helt andra grejor. Vård- och läraryrken till exempel.
2. Humor är en distraktion
Humor i finansbranschen? Skoja inte! Jag sa: skoja inte. En viss semistudentikos vitsighet kan förvisso tillåtas när det gäller rubriken på analyser och korta lustifikationer i produktpresentationer men annars är det fanken inte roligt. Humor skapar distraktion för den enskilde och kan bidra negativt till den förtroendeskapande ytan. Roligatimmen-eleverna blev ju "nåt med media" i stället.
3. Frisksportare kan springa vidare
Det var i regel inte de med högsta betyg i jumpa och bollsporter som gick vidare till Handelshögskolan. Målmedvetenhet på fotbollsproffsnivå (Suleyman Sleyman oräknad) är snarare någonting för de som tänker sig en karriär som säljare eller något liknande.
4. Moral kan sätta käppar i hjulet
En av 80-talets mest högprofilerade bankdirektörer sa på sin tid "Etik är bara intressant om det är lönsamt" och det kan nog sägas vara ett mantra som bestått. Jag påstår inte att alla som arbetar på finansmarknaden betett sig omoraliskt på daglig basis. Bara de mest lyckade.
5. Regelföljare, däremot...
Det har sagts förut och det kan sägas igen: finansfolk är de lydigaste som finns. Problemen uppstår när reglerna och förordningarna levereras med kryphål och rundningsmöjligheter. Ingen är bättre än en klipsk finansperson på att hitta luckor i resonemang, det är ju en av många viktiga talanger i yrket. Litet som schackspelare eller ... lyckade bridgespelare. Sub-Primelånen som sänkte Lehman var inte olagliga. Bara idiotiskt reglerade.
6. Läshuvud en självklarhet
Information är en av marknadens två grundstenar. Den som inte snabbt kan läsa och räkna sig till vad som händer har sämre överlevnadschanser än en knattespelare i Premier League.
7. Argumentationsförmåga
är a och o. Den som inte kan slåss för sin åsikt, skapa förtroende och vinna över lyssnarna till sin sida är rökt som en böckling under medeltidsveckan.
8. Och slutsatsen är förstås: Klassens nörd
Humorbefriad, oempatisk, bridgespelande, ickesportig med tveksam moral, en osviklig förmåga att agera efter reglerna och med läshuvud och argumentationsförmåga på sin sida... japp, killen som satt NÄST längst fram och plockade hem betygen... det var han som hamnade på Stureplan.
Håller du med om denna till synes insiktsfulla lista? Är det klassens nörd som hamnade på Stureplan? Kommentera gärna!
